Dessa filmer har under året fått betyget 5 eller 5 -

Film på bio - 2010 års filmer

Filmerna har skrivits in i den tidsmässiga ordning jag har sett dem (dvs film nr 1 i listan är den första jag såg 2011). För den som är intresserad av att läsa vad filmkritikerna i svenska medier tyckte så finns länkar till "Kritiker.se" inlagda för varje film. Det finns även en länk till "IMDb.com"






Kritiker.se

IMDb.com

76

Vill jag vissla så visslar jag

4 -

Filmåret 2010 innehöll ett antal fängelseskildringar och årets sista film visade sig vara ytterligare en. Florian Serban har gjort en film, med en ganska dokumentär känsla, om 18-åringen Silviu, som bara har några veckor kvar innan frigivningen. Hans trygghet/livlina är hans lillebror som ofta besöker honom i fängelset. När deras mamma efter många år plötsligt dyker upp och vill ta med sig den yngre brodern till Italien, där hon jobbar och bor, så brister det för Silviu. Detta rumänska drama är stillsamt berättat och befriande fritt från klichéer. Debutanten George Pistereanus (Silviu) insats är imponerande och bidrar till att helhetsintrycket blir riktigt bra.

75

Svinalängorna

4

Pernilla Augusts regidebut är en filmatisering av Susanna Alakoskis Augustprisbelönade bok. Eftersom jag inte läst boken så ser jag filmen som en berättelse på egna ben. Lena’s (Noomi Rapace) uppväxt har varit minst sagt tung, med två alkoholiserade föräldrar som på 70-talet flyttat till Sverige från Finland. Lena försöker trots svåra förutsättningar att vara duktig och stark, men det är hennes lillebror som råkar riktigt i kläm. Lena som ung spelas av Tehilla Blad och hon gör det fantastiskt bra, även mamman (Outi Mäenpää) gör en stark prestation. Pernilla Augusts film lyckas kombinera både värme och misär på ett riktigt bra sätt och det är på många sätt en riktigt gripande historia


74

The next three days

3

Den amerikanska kärnfamiljen rämnar totalt när Lara (Elisabeth Banks) helt plötsligt grips och fängslas för mord. Hennes man, collegeprofessorn John (Russel Crowe), gör bokstavligen allt för att först få henne frikänd och när inte det går så söker han helt resolut andra vägar... Paul Haggis levererar en kompetent men standardmässig historia som dock är spännande och underhållande för stunden. Russel Crowe gör som vanligt en stabil insats, även om det känns som om man sett honom i denna roll förrut.

73

Biutiful

4

Uxbal (Javier Bardem) är en fixare och förmedlare av svart arbetskraft och lever sitt liv i Barcelonas skitiga och sunkiga kvarter, så långt man kan komma från den roll Javier Bardem spelade i Woody Allens ”reklamfilm” Vicky, Cristina, Barcelona (2008). Uxbal, som har två barn och dessutom har separerat från sin bipolära hustru, får veta att han lider av en allvarlig sjukdom. Alejandro González Iñárritu har gjort en tung och mörk film om hur man skapar så drägliga förutsättningar som möjligt för sina barn inför den dag då man själv har gått bort. Bitvis omskakande och gripande, men även bitvis svårbegriplig med vissa märkliga överaturliga inslag. Bra, men ändå något av en liten besvikelse...

72

Fyra år till

3 +

Tova Magnusson-Norling har gjort en ”rom-com” om gränsöverskridande kärlek i politisk miljö där folkpartiledaren David (Björn Kjellman) blir kär i den socialdemokratiska påläggskalven Martin (Eric Ericson). Filmen är ganska charmig och historien undviker snyggt en hel del klichéer och dialogen hittar ibland den rätta skärpan. Vid en jämförelse med t ex brittiska ”In the loop” (2009) så framstår dock både historien och framför allt dialogen som tam. Eric Ericson är dock mycket bra, likaså hans far (Sten Ljunggren), medan Björn Kjellman går lite på sparlåga.

71

Till det som är vackert

4

Tjugoåriga Katarina (Alicia Vikander) upptäcker av en tillfällighet Mozart och Beethoven och den klassiska musiken startar en känslostorm som gör att hennes eget nuvarande, struliga liv blir outhärdligt. Via ett tillfälligt jobb som receptionist i Göteborgs konserthus kommer hon i kontakt med både musiken och den livserfarne, men odräglige, dirigenten Adam (Samuel Fröler). Lisa Langseth’s film om musikens kraft blir stundtals övertydlig och nästan lite som en reklamfilm för Göteborgs Symfoniorkester. Historien är dock engagerande och Alicia Vikander, vars uttrycksfulla ansikte är i närbild stora delar av filmen, är fenomenalt bra. En riktigt imponerande debut!

70

Fair game

3

Det verkar gå lite mode i att göra amerikanska filmer som är kritiska mot upprinnelsen till Irak-kriget. Här är en verklighets-baserad historia om CIA-agenten Valerie Plame som hamnade i onåd hos Bush / Cheney-regimen sedan hennes make (fd diplomat) kritiserat de fabricerade bevis och lögner ang Iraks kärnvapenprogram som president Bush framhöll som skäl för att inleda kriget. Naomi Watts och Sean Penn gör stabila insatser, men trots en riktigt bra inledning så lyfter inte historien. Till stor del beror det på att varken det politiska spelet eller dialogen har den skärpa som vi ofta vant oss vid, vilket är synd för ämnet är ju högst relevant och intressant

69

Igelkotten

5 -

Muriel Baberys bästsäljande roman (”Igelkottens elegans”) från 2006 har filmatiserats och, som vanligt: om man läst boken så kanske man gör en helt annan bedömning av filmen. Jag, som inte läst boken, blev stormförtjust i denna franska filmpärla. 11-åriga Paloma, yngsta dottern i en välbärgad fransk familj, är intelligent, iakttagande och tämligen brådmogen. Hon har bestämt sig för att ta livet av sig på sin tolfte fördelsedag, som bara är 165 dagar bort... Längst ned i en fastighet med lyxvåningar bor portvakten Renee, och hon är enligt egen utsago gammal, ful och tvär, precis som en portvakt förväntas vara. Monica Achaches debutfilm (!) är en vacker och rörande historia om vänskap samt det faktum att allt inte är som det först förefaller att vara. Stillsamt, elegant och lite som balsam för själen.

68

Harry Potter och dödsrelikerna, del 1

3 +

Historien om Harry Potter rullar vidare och mörkret tätnar. Mycket är sig likt, om än något ”vuxnare” i takt med att huvudpersonerna blir äldre. David Yates, som regisserat filmerna på bokseriens tre sista böcker, skapar en bra känsla och det är helheten, snarare än enskilda scener, som imponerar. Dock så förtjänar en animerad filmsekvens om dödsrelikerna en extra eloge. I biosalongen så kastas man nästan bokstavligen mellan olika platser och miljöer och om man (som jag) inte läst böckerna så är det inte helt enkelt att hänga med i svängarna. Maffigt och imponerande och scenen tycks förberedd för den stora finalen i del 2, som vi får vänta på ända till 15 juli 2011...

67

 Cornelis

3 +

Norska skådespelaren Hans-Erik Dyvik Husby gestaltar porträttlikt en av våra största trubadurer. Att bygga upp en film kring Cornelis minst sagt brokiga och innehållsrika liv är en utmaning och regissören Amir Chamdin har valt ett ganska dokumentärartat perspektiv. Detta blir inte minst uppenbart i sluttexterna där ”riktiga” filmklipp visas parallellt med eftertexterna. Trots all detaljrikedom så vill inte den rätta känslan infinna sig och tyvärr blir dialogen ibland, såsom i många svenska filmer, ”stolpig”.  Hans-Erik Dyvik Husby gör dock ett riktigt bra portträtt och naturligtvis så bär den fantastiska musiken upp filmen. Tragiken kring livsödet är gripande, men tyvärr så räcker det ändå inte hela vägen...

66

Du kommer att möta en lång, mörk främling

4

Woody Allens senaste film utspelar sig i London och han har återigen samlat ett gediget gäng skådespelare; Anthony Hopkins, Naomi Watts, Josh Brolin, Gemma Jones m fl. Historien är byggd kring en familj där alla hamnar i olika typer av kärleksbekymmer och hanterar dessa på varierande sätt. Inte mycket blir dock som de hoppats eller planerat och eftertankens kranka blekhet biter sig fast rejält... Det är snyggt filmat, roligt berättat (trots en del känslosamma gräl) och skådespelarproffsen levererar verkligen. Woody Allen har alltid en ”knorr” på den historia han vill berätta och denna gång är det kanske att livet inte är förutsägbart, trots att vi så gärna vill att det skall vara just det...?

65

 Scott Pilgrim vs the world

4 -

Amerikansk films ”favorit-nörd” Michael Cera (”Juno”, ”Youth in revolt”) är tillbaka och denna gång i en riktigt skruvad historia. Scott Pilgrim (Cera) spelar i ett rock band och är tillsammans med ”en alldeles för ung” tjej samtidigt som han blir störtförälskad i Ramona. Kärleken är besvarad men Scott måste då ”besegra” Ramonas sju tidigare  pojkvänner i ett dataspelsliknande upplägg. Edgar Wright har på ett sprudlande och lekfullt sätt fått ihop en film som är bland det mera hysteriska jag sett på länge. Stundtals blir det nästan lite väl mycket av det goda, men det samlade intrycket är dock helt klart positivt!

64

The social network

4 +

Med utgångspunkt från två juridiska tvister så berättas här, via återblickar, historien om hur Mark Zuckerberg skapade Facebook och blev världshistoriens första dollarmiljardär innan fyllda 30 år. Att den hyperbegåvade men föga sympatiske nörden Zuckerberg, med Asperger-liknande drag, skulle skapa ett socialt nätverk som världen föll pladask för kanske var en smula oväntat. David Fincher berättar på ett mycket effektivt sätt en faschinerande historia om vänskap, svikna löften och infekterade konflikter. Jesse Eisenberg (Mark) är lysande och tillsammans med ett välskrivet manus med rapp dialog samt en dos humor och ironi så är det bara att konstatera att David Fincher återigen har gjort en mycket bra film.

63

Somewhere

4

Sofia Coppola berättar återigen en historia om en, på pappret, framgångsrik och välbeställd skådespelare som får anledning att börja reflektera över vad som egentligen ger livet en mening. Här är det frånskilda skådespelaren Johnny Marco (Stephen Dorff) som lever livets glada (?) dagar. Plötsligt får han dock ta hand om sin 11-åriga dotter i några veckor och gradvis växer nya perspektiv fram. Mycket känns igen från Sofia Coppolas fenomenala ”Lost in Translation” men denna film når inte alls samma höjder. Numera har man mycket höga förväntningar på Coppola och trots bitvis mycket bra rollprestationer (främst dottern: Elle Fanning) och ett lågmält men tilltalande berättartempo så är det ändå med ett sting av besvikelse man lämnar biografen.

62

Buried

3 +

Handlingen i filmen ”Lebanon” (se film #23 nedan) utspelade sig hela tiden inuti en stridsvagn, men här är det ännu mer extremt eftersom hela filmen utspelar sig inuti en trälåda där Paul Conroy (Ryan Reynolds), filmens enda skådespelare, blivit levande begravd. Paul jobbar som lastbilschaufför och körde i en konvoj som överfölls av fiender i Irak. Rodrigo Cortes lyckas upprätthålla både intresse och spänning i denna kalustrofobiska thriller. Med små medel och med en ganska bitsk attityd mot cyniska företagsledare, CIA osv berättar han en riktigt ruskig historia. Klart sevärd!

61

 Himlen är oskyldigt blåt

4

Även Hannes Holm har gjort en film baserad på en verklig händelse och han har lyckats riktigt bra med den saken. I en nästan minutiöst återskapad 70-talskostym får vi följa Martin (Bill Skarsgård) som får en möjlighet att fly från höghus-tristessen en sommar för att arbeta på KSSS Restaurangen i Sandhamn. En restaurang som visar sig vara en täckmantel för pengatvätt och knarkhandel. Peter Dalle (krögaren Gösta) och Björn Kjellman (Martins försupne far) är fullkomligt lysande men även Bill Skarsgård och Amanda Ooms (Martins mamma) är riktigt bra. Ännu en i raden av bra svenska filmer i år...

60

Engelen

4

Baserat på en verklig historia, brukar det heta, och här är det verkligen ett grymt människoöde som skildras. Filmens huvudperson, Lea (Maria Bonnevie), har blivit sviken i största delen av sitt liv. Efter det att hennes pappa dött i cancer lever Lea och hennes mamma (Gunilla Röör) i en växande misär med droger, våld och utanförskap. När Lea får en dotter växer filmens huvudfråga fram: Kan man genom att svika sitt barn rädda det från att bli ännu värre sviken? Margreth Olins film är en tung men gripande historia, bra berättad ur olika perspektiv. Vi får följa Lea vid tre olika skeden i livet, som 7-8 åring, som tonåring och  när hon är ca 25 år, när missbruket nått sin kulmen. Maria Bonnevie och framför allt Gunilla Röör gör starka rollprestationer och bidrar till ett riktigt bra slutresultat, inte fullständigt utan hopp...

59

I gryningens timmar

4 -

Den 16 juli 1942 greps ca 13000 judar i Paris och föstes ihop i en gigantisk cykelstadion. Detta var början på Vichy-regeringens deportation av judar, inledningsvis till uppsamlingsläger i Frankrike men senare till koncentrations-lägren i östeuropa. Rose Bosch har gjort en stark film, huvudsakligen skildrad ur barnens perspektiv, om ett mycket mörkt kapitel i Frankrikes historia. Historien varvas med ”nyinspelade” dokumentärinslag där vi får följa Hitler i Paris, i Berchtesgaden osv. Filmen och historien är mycket angelägen och den skildrar något som vi inte får glömma. Samtidigt drar dock den något schablonmässiga berättar-stilen ned helhetsintrycket något...

58

Tusen gånger starkare

4 +

I klassrummet härskar killarna och lärarna har i realiteten accepterat, eller kanske snarare kapitulerat för, att det är så. Peter Schildt fångar på ett mycket snyggt sätt stämningar och tankar ur den betraktande Signes (Judit Weegar) perspektiv, hon är i tysthet klassens duktigaste elev. In i denna niondeklass kommer världsvana och själständiga Saga (Julia Sporre) och ingenting blir längre som förrut. Hyckleriet kring värderingar, jämställdhet och respekt skildras på ett mycket träffande sätt, utan att bli övertydligt eller mästrande. Detta tillsammans med mycket bra skådespelarinsatser har resulterat i en av årets bästa svenska filmer.

57

Hämnden

5 -

Susanne Bier levererar ett storartat drama om två trasiga familjer, där sönerna Christian och Elias hamnar i samma klass och blir vänner men där deras vänskap sakta utvecklas till en kamp på liv och död. Historien kretsar kring mänskliga tillkortakommanden, rätten till hämnd och grundorsakerna till att våld eskalerar och ibland urartar. Handlingen är växelvis förlagd mellan ett flyktingläger i Afrika där Anton (Mikael Persbrandt) arbetar som läkare och den danska idyllen med sina underliggande problem och spänningar. Roll-prestationerna (Persbrandt, Ulrich Thomsen, Trine Dyrholm och pojkarna Markus Rygaard och William Jønk Nielsen) är rakt igenom fenomenalt bra och historien berör verkligen på djupet.



56

Wall street - money never sleeps

3

Oliver Stones uppföljare blev väl timad med bankkollapsen i USA för något år sedan. Gordon Gekko (Michael Douglas), nyligen utkommen ur fängelse, har åldrats men kan fortfarande leverera knivskarpa cynismer och han är lika girig som någonsin tidigare. Denna gång kretsar historien kring hans försök till försoning med sin dotter (Carey Mulligan), vars sambo (Shia Labeouf) gör karriär på Wall Street. Detta är en högbudgetfilm med maffiga panoreringar, häftig musik och mycket proffsiga skådespelarinsatser. Snyggt och välgjort. Bitvis lyckas filmen även engagera och det är till stor del Carey Mulligans och Michael Douglas förtjänst.


55

R - slå först, slå hårdast

4

Helvetet på jorden representeras här av fängelset i jylländska Horsens. Dit kommer Rune för att avtjäna ett 2-årig fängelse-straff och han hinner knappt innanför murarna innan kampen för att överleva inleds. Lindholm/Noer’s film har mycket gemensamt med franska ”En Profet” (se film #17 nedan) men är nästan ännu svartare och ännu mer skrämmande. Historien är riktigt bra berättad och tar dessutom en ganska originell vändning... Mörkret är dock så kompakt att man till slut kippar efter andan, en mycket jobbig film att se...

54

 The kids are alright

4

Den typiska kärnfamiljen har här ersatts av ett gift kvinnligt par (akademikern/läkaren: Annette Benning och bohemen / sökaren: Julianne Moore) med var sitt tonårsbarn som blivit till mha av samma spermadonator. Barnen söker upp sin biologiska pappa och så är historien igång... Denna historia skulle kunna bli hur stereotyp och smetig som helst, men Lisa Cholodenko berättar skickligt en historia som visar sig vara riktigt bra. Genomgående bra skådespelarinsatser (inte minst Moore / Benning) bidrar också till att filmen lyfter. Återigen en sk feel-good film som har det där lilla extra

53

The american

2

Förväntningarna om en action-thriller kommer på skam även om blod flyter redan i filmens inledning (inspelad i Sverige om med ”the swedes” som mystiskt gäckande bovar). Anton Corbijn har haft ambitionen att göra något mer existensiellt, där fokus ligger på att skapa en obehaglig, ödesdiger spänning (snyggt filmat) i italienska bergsbyar. George Clooney spelar en lönnmördare/vapensmed som, medan han förbereder sitt sista (?) uppdrag, blir bekant med både byns iakttagande präst och den godhjärtade prostituerade Clara. Jag gillar Clooney men ogillar pretentiösa filmer och denna film faller tyvärr ganska platt, redan innan det plågsamt förutsägbara slutet...

52

I rymden finns inga känslor

4

Rejält uppmärksammad svensk komedi, som dessutom utsetts till Sveriges bidrag till ”Oscar’s nominering” 2011. Ännu en i ”Skarsgård”-klanen, denna gång Bill Skarsgård, filmdebuterar och gör det på ett imponerande sätt i rollen som Simon. Simon trivs bäst i rymden, vilket ofta innebär att han sitter i sitt ”rymdskepp” och endast kommunicerar via ”radio” med omvärlden. Han är påstridigt öppen med att han har Aspergers sjukdom, vilket bl a innebär att han minutiöst planerar och reglerar sin och sin omgivnings tid. Något som leder till katastrof när han flyttar in hos sin bror och hans sambo. Andreas Öhman har gjort en inspirerad och roligt berättad historia med genomgående bra rollprestationer, en klassisk feel-good-film fast med en djupare klangbotten som stämmer till eftertanke

51

Oskuldens tid

3 +

Brittiskt drama i internatskolemiljö, denna gång en flickskola, där den karismatiska och (förmodat) beresta och världsvana lärarinnan Miss G (Eva Green) tränar skolans simhopparlag. Ett lag som består av sex flickor i 14-16 årsåldern som bildar en lika tight som exkluderande grupp. In i denna grupp kommer en aristokratisk och astmasjuk spansk flicka och fasader och maktbalans börjar rämna... Jordan Scott’s (dotter till Ridley Scott) regidebut imponerar och även om tankarna osökt går till ”Döda poeters sällskap” med ”mr Keating” som dyrkad lärare, så finns här mer svärta och ondska som sakta uppenbarar sig. Det är genomgående bra rollprestationer (Eva Green i synnerhet), vackert filmat och bitvis så berör filmen på riktigt.

50

Armadillo

4

Någon recensent uttalade ” Som Hurt Locker, fast på riktigt” och det ligger en hel del i den kommentaren. Janus Metz och en fotograf har under ett halvår fått följa med en grupp danska soldater under deras tjänstgöring i den ”framskjutna basen” Armadillo i Afghanistan. Vi får närgånget följa soldaterna, både i tristessen på basen och ute på patrulluppdrag. Styrkan hamnar också i strider, något som lämnar starka avtryck hos både soldater och biobesökare... Det är osminkat och skrämmande och man blir onekligen berörd på djupet.

49

Micmac's

3 +

Jean-Pierre Jeunet, som tidigare regisserat ”Delikatessen” och ”Amelie från Montmartre” levererar här ännu en skruvad film om Basil, som efter att ha fått en kula i huvudet landar i ett skrothandlarkollektiv tillsammans med ett antal gycklare och färgstarka individer. Ansvariga för både den kula som Basil fick i huvudet och den mina som dödade hans far visar sig vara två pampar och tiden för en gruvlig hämnd närmar sig. Danny Boon (Basil) är fenomenalt rolig och varje scen i filmen är stiliserad och bildspråket är riktigt, riktigt vackert. En charmig film, utan ambitioner att vara pretentiös, väl värd att se.


48

Inception

4 +

Christopher Nolan har gjort, något av, en värdig uppföljare till Matrix. Här handlar det om att plantera en idé inne i hjärnan hos en företags-VD. Det är inte en helt enkel film att hänga med i, när handlingen rör sig mellan drömmar inuti drömmar som i sin tur är en del av en annan dröm... Leonardo DiCaprio (mästerspion som stjäl idéer ur drömmar) briljerar återigen och gör en mycket stabil och gedigen prestation. Det är välgjort, bitvis nyskapande, vackert och riktigt spännande. Att Christopher Nolan lyckas få ihop denna film och historia till en fungerande helhet är en storartad bedrift. Han lär också ha arbetat med manuset under 10 års tid...

47

Puss

3 +

Det är tacksamt men samtidigt en smula opportunt att driva med fria teatergrupper. Johan Kling’s film handlar om en liten teatergrupp, där engagemanget hos flera är på så låg nivå att man undrar vad de egentligen har där att göra. Regissören Katja (bra spelad av Susanne Thorson) försöker förtvivlat få ordning på skådespelare, ekonomi och privatliv, men med högst varierande framgång. Det är dock en kul och annorlunda berättad film, på gränsen till farsartad och resultatet är på det hela ganska lyckat.

46

Kärlek på italienska

4 -

Ryska Emma (Tilda Swinton) har gift in sig i en rik italiensk familj, men äktenskapet är stendött och barnen utflugna. Hon lägger sin tid på att, nästan rituellt, arrangera middagar och bjudningar. En bekant till sonen visar sig vara en guda-benådad kock och ljuv musik uppstår. Luca Guadagnino har gjort en påfallande vacker och elegant film om en resa in i passionens rike. Tilda Swinton är fenomenalt bra och även om filmen bitvis blir en smula opersonlig, där övriga roller inte riktigt övertygar så är filmen ändå helt klart sevärd!

45

White material

4

Isabelle Huppert gör en storartad gestaltning av en fransk kaffeplantageägare som i ett icke namngivet afrikanskt land kämpar för att kunna sköta gården och skörda kaffebönor, när samtidigt ett rebelluppror vänder upp och ned på landet. Claire Denis film är en osminkad och bitvis gripande film, även om det inte är helt lätt att hänga med i och förstå alla delar i historien. Filmen lyfter fram en rad viktiga frågor – vem är främling, vem har rätt att stanna osv. När man ser filmen så går tankarna osökt till vad som skedde i Rwanda och bitvis är filmen riktigt otäck...

44

En italiensk familj på gränsen till samman-brott

4  -

Trots en hel del klichéer i gestaltningen av vissa roller så är det ändå mycket lätta att tycka om denna film. Två bröder nästan tävlar om att ”komma ut” och både familjen och familjeföretagets grundvalar börjar rämna. Den svenska titeln för tankarna till Pedro Almodovar men den jämförelsen är endast delvis relevant. Ferzan Ozpeteks dramakomedi är både underhållande och tänkvärd och den minst sagt egensinniga skönheten Alba (Nicole Grimaudo) är nog den vackraste som setts på film hittills i år...


43

Eclipse

2 +

Twilight-seriens tredje film har regisserats av David Slade och han har satt fokus på Bellas kommande livsval. Det är många och stora ord och svallande känslor men samtidigt präktigt och helylle (inget sex före äktenskapet för vampyrer...). I rätt ålder och sinnesstämning kan man säkert låta sig svepas med av känslovågen, men det funkar inte på mig. Kemin mellan huvudpersonerna i triangeldramat är dock skildrad på ett bra sätt och det finns några hyfsade repliker som tyder på viss distans till hypen kring bok/filmserien...

42

Beck - levande begravd

2 +

Harald Hamrells 10:e Beck-film bjuder inte på några överraskningar, men det hade jag å andra sidan inte heller väntat mig. Både Beck (Peter Haber) och Gunvald Larsson (Mikael Persbandt) går denna gång på sparlåga och engagemanget ser ut att ha försvunnit, allt eftersom åren gått. Vissa vändningar i historien bidrar dock till att intresset inte falnar totalt. TV-formatet passar nog trots allt bäst, men kvällen känns dock inte totalt bortkastad.

41

Miss Kicki

4

En långfilmsdebut som imponerar. Håkon Liu (född i Norge men uppväxt på Taiwan) berättar varsamt en historia om Kicki (Pernilla August, rollen är specialskriven för henne), en frånvarande mamma som gör ett fumligt försök att återfå en relation med sin son. Huvuddelen av filmen utspelar sig i Taipei, som beskrivs ömt och stillsamt på ett sätt som för tankarna till ”Lost in translation”. Historien bjuder på oväntade och oförutsägbara vändningar och Kicki är en person man ömsom gillar och känner sympati för men samtidigt ogillar.

40

A-Team

2 +

Joe Carnahans filmatisering av TV-serien från 80-talet med samma namn är bland det mest actionfyllda jag sett på länge. Tempot är så uppskruvat att de enda återhämtnings (andnings) pauserna är småskratten efter snärtigt levererade one-liners. Låt vara att några av dem är riktigt bra... Liam Neeson har (precis som i actionrullen ”Taken” häromåret) huvudrollen och är tuffare än de tuffaste, men övedrifterna blir till slut tröttsamma. Om man gillade TV-serien (jag har ej sett den) så kanske filmen får en dimension till. Jag blir dock mest trött...

39

Kommissarie Späck

2

En sk poliskomedi regisserad av den ofta pubertala Fredde Granberg är inget man har några stora förväntningar på. Den ständigt ätande Kommissarie Späck (riktigt bra gestaltad av Leif Andrée) jagar en seriesjälvmördare (!) med hjälp/stjälp av Grünvald Karlsson (Johan Hedenberg) och Irene Snusk (Cecilia Frode). Mycket är plumpt, överdrivet och fånigt men samtidigt glimtar filmen bitvis till och den är inte helt usel. Driften med dubbade, tyska skådespelare och det faktum att Gullan Bornemark få en icke oväsentlig roll förlåter en del, men absolut inte allt...

38

The last station

3 +

Filmen handlar om Leo Tolstoys sista år som präglades av stormigt äktenskap och etablerandet av en pacifistisk rörelse; Tolstoyianismen. Historien skildras via Tolstoy’s nyutnämnde sekreterare Valentin Bulgakov (James MacAvoy) som storögt hamnar mitt i konflikten, där den ständigt grälsjuka hustrun / grevinnan (Helen Mirren) gör allt för att motarbeta att maken testamenterar bort allt till det ryska folket via sin nya rörelse. Christoffer Plummer (Tolstoy) och Helen Mirren är helt magnifika men trots att Michael Hoffmans film är intressant så blir den samtidigt ett väl mastigt och pretensiöst kostym-drama som inte orkar hela vägen fram. Synd, för delvis är den riktigt, riktigt bra.

37

Dear John

2 -

Lasse Hallström kan bevisligen göra bra film, men här har han en helt annan ambition. Denna film har legat 1:a på filmtoppen i USA och ett mer politiskt korrekt pekoral får man leta efter. Helyllekillen John Tyree (Channing Tatum), elit-soldat på permis, träffar vacker flicka och ljuv musik uppstår. Kärleken hänvisas dock mest till passionerade brev medan den tappre soldaten strider, skadas och strider hjältemodigt igen efter 9/11... Behållningen är Richard Jenkins roll som autistisk far.


36

Gainsbourg

4 +

Serietecknaren Joann Sfars regidebut bär tydliga tecken på att bildspråket fått en central roll i denna film. Man kan ha olika åsikter om sättet på vilket han berättar denna historia, men jag anser att det är lysande! Eric Elmosnino, som spelar den vuxne Serge Gainsbourg, är fenomenalt bra som den geniale men tämligen osympatiske kompositören som dock attraherar och lägrar flertalet av 1960-talets skönheter. Han jagas/förföljs av demoner på ett sätt som för tankarna till Bergman / Norén och framgången stiger honom sedemera åt huvudet och stora delar av hans senare liv blev tyvärr ganska tragiskt.

35

Youth in revolt

3

Ännu en film på temat amerikansk tonårsångest... Michael Cera gör, liksom i Juno, rollen som den sexuellt frustrerade nörden Nick Twisp som på en husvagnssemester förälskar sig i Sheeni (riktigt bra spelad av Portia Doublebay). Deras relation blir dock allt annat än enkel och om man vill söka ett lite djupare budskap så handlar filmen om frågan hur långt man är beredd att gå för att få vara tillsammans med den man älskar. Några mycket lyckade biroller görs av bl a Steve Buscemi, Ray Liotta och Zach Galigianakis (från Baksmällan). Miguel Arteta har gjort en skruvad komedi som i sina bästa stunder är riktigt bra.






34

Greenberg

3

Ben Stiller, som man oftast ser i komiska roller, spelar här en radikalt annan karaktär. Noah Baumbach’s film handlar om Roger Greenberg, som nyligen fått ett nervöst sammanbrott och som är på kant med en hel del i tillvaron. Han tar hand om sin brors hus några veckor medan familjen är på semester och han gör taffliga försök att åtrknyta bekant-skapen med fd vänner och bekanta. Ben Stiller gör rollen som den tämligen osympatiske och socialt hämmade Greenberg bra, men bäst är Greta Gerwig (familjens barnflicka) som Greenberg taffligt försöker att inleda ett förhållande med. En bitvis träffsäker men ojämn film.

33

Kvinnor utan män

3 +

Filmen utspelar sig i Iran 1953, strax innan Shah Reza Palavi, stödd av USA och Storbritannien, störtar den demokratiskt valda regimen. Shirin Neshats debutfilm låter oss följa 4 kvinnor, med olika bakgrund och livssituation, vars vägar korsas vid en magisk trädgård. Det är befriande att se en historia berättas på ett radikalt annorlunda sätt, jämfört med den strömlinjeformade amerikanska filmfloden. Filmen är fylld av vackra bilder, stämningsfull musik och den är tämligen djup eller kanske snarare konstnärlig i sitt utförande. Klart sevärd!




32

En ganska snäll man

3 +

Morddömde Ulrik (Stellan Skarsgård) blir frigiven efter 12 år i fängelse och försöker lämna den kriminella världen bakom sig. Hans Petter Molands film utspelar sig i sunkig miljö i Oslos utkanter och det är en nästan tragikomisk samling karaktärer vi får möta. Stellan Skarsgård är mycket bra, men samtidigt blir han nästan lite för bra då han så totalt bär filmen på sina axlar. Bäst berättad är relationen med sonen som gjort allt för att förtränga att han har en pappa. Det vilar en ”sliten Pulp Fiction”-anda över denna film och det är inget dåligt betyg, även om den inte kvalar in i den divisionen så är den ändå klart sevärd.

31

Robin Hood

Visade sig att veckan bjöd på ännu en matinéfilm, denna gång med lite mer vuxenprofil. Ridley Scott och Russel Crowe gör återigen film tillsammans och nu har de tagit sig an (för)historien till Robin Hood. Det är storslaget, välgjort och med en nypa distans. Cate Blanchett gör en bra tolkning av Lady Marion och Max von Sydow är mycket bra som (svär)far Walter Loxley. Senare delen av filmen blir något svulstig och krystad men helhetsintrycket är ändå helt OK. På min skala nådde dock Gladiator högre höjder....

30

Draktränaren

3

Lördagsmatiné med barnen och för min del den första biofilmen i 3D. Dreamworks är sannerligen produktiva och har filmatiserat Cressida Cowells bokserie om vikingen Hicke som bor i en vikingastad på en gudsförgäten ögrupp som regelbundet hemsöks av rovgiriga drakar. 3D-formatet tillför onekligen en dimension och har nog kommit för att stanna. Storyn, som har klara parelleller med Avatar, är förutsägbar men filmen är småtrevlig och helt OK på matinéskalan. Barnen var överens om att filmen var kanonbra...

29

Pippa Lees hemliga liv

3

Rebecka Miller (dotter till Arthur Miller) har både regisserat filmen och skrivit boken med samma namn. Pippa Lee är i 50-årsåldern och gift med en ca 30 år äldre framgångsrik förläggare och paret har dragit sig tillbaka från hetsen i staden till ett äldreboende i Connecticut. Tristessen och rädslan för livets slut smyger sig dock på och parallellt återberättas del för del av Pippas tidigare, ganska vilda, liv. Ett flertal stabila skådespelarinsatser lyfter upp filmen, som är stillsamt berättad och småtrevlig, dock utan att beröra på djupet.

28

  En galen natt

2 +

Två duktiga komiker/skådespelare (Steve Carrel och Tina Fey) i huvudrollerna borgar för ett och annat skratt, men något färre än man hoppats på. Shawn Levy (bl a ”Natt på museet” 1 & 2) har gjort en lättviktig men en smula charmig historia om ett par vars relation går på sparlåga och rutin men som en kväll bestämmer sig för att lyxa till det på en innekrog på Manhattan. Helt plötsligt befinner de sig mitt i en hysterisk historia om maffiabossar, korrupta poliser och mutskandaler. Bäst och roligast är parets träffsäkra kommentarer ang andra restauranggästers situation. Dröj kvar och se eftertexterna...

27

Iron Man 2

3

John Favreau regisserar sin andra Iron Man och stilen är den samma. Här levereras en kombination av adrenalinstinna actionscener uppblandade med välgörande humor och distans. Robert Downey Jr är fortfarande helt rätt i rollen som Tony Stark / Iron Man och levererar snärtiga repliker på löpande band. Gwyneth Paltrow (assistent/VD) och Scarlett Johansson (sekreterare/hemlig agent) gör stabila insatser, men stjärnan är utan tvivel Mickey Rourke som briljerar i rollen som bov. Lika bra som första filmen är den dock inte.

26

Invictus - de oövervinnerliga

3 +

Clint Eastwood har som regissör visat sig leverera välgjorda och bra berättade filmer. Historien om Nelson Mandela, speglad via solskenshistorien om Sydafrikas rugbylag, utdömt av alla, är ytterligare en i raden av kvalitetsfilmer. Morgan Freeman är perfekt som Nelson Mandela och Matt Damon gör en stabil insats som rugbylaget ”Springboks” kapten. En nyttig historielektion om en av vår tids mest imponerande ledare. Om man inte är tilltalad av långa, frustande närkamper i rugby så blir filmen dock väl låååång...

25

Kick Ass

3

Dave Lizewski (Aaron Johnson) bestämmer sig en dag för att bli en superhjälte, helt utan superkrafter och iklädd tafflig neoprendräkt. Matthew Vaughn har gjort en skruvad och stylad film om en samling udda superhjältar. Mest udda, och bäst (!) är den 11-åriga Hit-Girl, suveränt spelad av Chloe Moretz, hårdare än de flesta man sett på bio och som tar kål på skurkar på löpande band. Helt klart en film med attityd, men det blir nästan lite väl mycket av den varan. Dock är det helt OK underhållning för stunden...

24

The ghost writer

4 +

Roman Polanskis nya film är en klassisk thriller. I centrum står en fd brittisk premiärminister (Pierce Brosnan), som påtagligt får en att tänka på Tony Blair, vars biografi skall skrivas mha en spökskrivare (Ewan McGregor). Den fd premiärministern utmålas som krigsförbrytare för sin inblandning i utlämning av irakiska krigsfångar (engelska medborgare) och mediadrevet når snabbt orkanstyrka. Starka rollprestationer, skicklig berättarteknik, riktigt snyggt foto och en bra story – thrillers blir inte mycket bättre än så här...

23

Lebanon

4

Samuel Maoz film lär vara baserad på egna erfarenheter från Libanon-kriget 1983. Handlingen utspelas hela tiden inuti en israelisk stridsvagn och världen utanför ser man bara via kikarsiktets hårkors. Stridsvagnsbesättningen får order av en radioröst som ibland uppenbarar sig i form av en överordnad som hoppar ned i vagnen. Ingen vet egentligen vart de är på väg eller varför och situationen i stridsvagnens inre blir allt mer klaustrofobisk och absurd. En effektivt berättad antikrigsfilm som skildrar krigets vansinne på ett mycket bra men obehagligt sätt. Så långt ifrån en ”feel-good”-film som man kan komma...


22

Miraklet i Lourdes

4 -

En påstådd uppenbarelse av jungfru Maria i en grotta vid Lourdes 1848 har lett till ett sällan skådat flöde av sjuka pilgrimmer som söker sig dit för att ”bada” och be med hopp om ett läkande mirakel. Jessica Hausner har gjort en stillsam och betraktande film om detta ”fenomen” med den sedan barndomen MS-sjuka Christine (mycket bra gestaltad av Sylvie Testud) i huvudrollen. Omgiven av nunnor, sluga präster, skvallrande tanter och ultrabedjande mammor får av någon anledning just Christine uppleva en plötslig förbättring i sitt tillstånd och frågorna hopar sig: Varför just hon? Varför inte någon annan? Hur/vad skall man göra för att för att ett mirakel skall ske etc. Lågmält men ändå engagerande och relevant.


21

  Den fantastiska räven

4

Wes Anderson har filmatiserat Roald Dahls barnbok med sk ”stop motion” teknik (125 000 stillbilder) och resultatet är häpnadsväckande bra! Den sluge ”Herr Räv”, som rumlade runt i sin ungdom, har nu stadgat sig som familjefar men är uttråkad och genomgår en medelålderskris. För att få in mer spänning i livet planerar han en ambitiös stöldturné till traktens tre elaka och fruktade storbönder för att länsa deras förråd på cider, kyckling och ankor. Betydelsen av rösterna till filmens karaktärer blir mycket tydlig och här utför bl a George Clooney, Meryl Streep och Willem Dafoe stordåd som definitivt bidrar till att filmen lyfter.

20

Sebbe

4

Filmer om tonåringar som växer upp tillsammans med ensamstående, dysfunktionella mödrar har blivit något av en trend. Två av årets bästa filmer (Fish Tank och Precious) går på det temat och Babak Najafi’s debutfilm är en svensk version på just detta tema. Sebastian Hiort av Ornäs gör en mycket bra insats som Sebbe, en 15-årig kille som bor med sin mamma i en anonym förort. Han är hårt utsatt både i skolan och i hemmet, men mitt i alla konflikter så spirar en okuvlig kärlek mellan mor och son, trots att tillvaron balanserar på gränsen till det outhärdliga. Inte precis någon ”feel good” – film, men riktigt bra berättad på ett sätt som verkligen berör. En liten strimma av hopp om en framtid finns det där, trots allt…

19

Änglavakt

2 +

Johan Brisingers film följer tyvärr en ”traditionell” linje i svensk film, där budskapen blir övertydliga och dialogen ofta är stolpig. Två i många avseenden framgångsrika föräldrar (Michael Nyqvist och Izabella Scorupco) hamnar i en livskris då deras enda son råkar ut för en olycka. Precis som i Vim Wenders fenomenala film ”Himmel över Berlin” (1987) så rör sig änglar mitt ibland oss vanliga, dödliga människor och här spelas ängeln av Tchéky Karyo. Izabella Scorupco gör en bitvis riktigt bra insats, men i övrigt är filmen en besvikelse och den är tyvärr långt, långt ifrån att spela i samma liga som Vim Wenders gör…

18

Green Zone

2 +

Johan Brisingers film följer tyvärr en ”traditionell” linje i svensk film, där budskapen blir övertydliga och dialogen ofta är stolpig. Två i många avseenden framgångsrika föräldrar (Michael Nyqvist och Izabella Scorupco) hamnar i en livskris då deras enda son råkar ut för en olycka. Precis som i Vim Wenders fenomenala film ”Himmel över Berlin” (1987) så rör sig änglar mitt ibland oss vanliga, dödliga människor och här spelas ängeln av Tchéky Karyo. Izabella Scorupco gör en bitvis riktigt bra insats, men i övrigt är filmen en besvikelse och den är tyvärr långt, långt ifrån att spela i samma liga som Vim Wenders gör…

17

En profet

4 +

Jacques Audiard’s film är en hårdkokt historia om 19-årige Malik, med arabiskt ursprung, som påbörjar ett 6-årigt fängelsestraff. Livet innanför murarna är allt annat än enkelt och hans personlighet påverkas av både påtvingade och självvalda händelser. Han lyckas navigera skickligt mellan olika grupperingar, dels den starka korsikanska gruppen under ledning av den hårdföre Cesar och dels en växande muslimsk gruppering. Berättelsen om Malik berör och engagerar trots att den är brutal, skitig och osminkad. I kampen för att överleva offras godheten. Så långt ifrån Hollywoods stereotypa hjältar man kan komma, och det är ganska befriande att se sådana filmer. Ännu en gång snudd på högsta betyg...


16

Hurt Locker

5 -

Kathryn Bigelow’s film blev rikligt belönad vid 2010 års Oscarsgala men ”trots det” så är det en mycket, mycket bra film. Man får följa ett team amerikanska bombröjare i Irak och deras försök att klara livhanken under de sista 30 dagarna av en tjänstgöringsperiod. Filmen, som har en påtagligt dokumentär känsla, är befriande osentimental och skildrar krigets vansinne på ett sätt som verkligen berör. Ingen bakgrund till kriget ges men blickarna från lokalbefolkningen säger det mesta när främmande testosteronfyllda soldater far runt och försöker desarmera diverse olika sprängladdningar.



15

Crazy Heart

4

Jeff Bridges belönades med en Oscar för sin roll som countrysångare på dekis och han gör utan tvekan en mycket bra gestaltning av den åldrade Bad Blake som numera huvudsakligen spelar för en samling åldrande fans och likaså åldrande groupies på bowlinghallar och pub’ar. Scott Coopers film har klara paralleller med ”The Wrestler”  (med Mickey Rourke) från 2009 och lyckas balansera historien riktigt bra och undvika de mest typiska klichéerna. Förutom Jeff Bridges så gör även Maggie Gyllenhaal och Robert Duvall bra rollprestationer.



14

Brothers

3

Jim Sheridan och Hollywood har gjort en remake av Susanne Biers ”Bröder” och om man har sett förlagan (det har inte jag) så betygsätter man troligtvis ”Brothers” på ett annat sätt. Marinsoldaten Sam (Tobey Maguire) åker till Afganistan och lämnar fru (Natalie Portman) och två döttrar på hemmaplan. Sam rapporteras död i en helikopterkrasch och frun får mer och mer stöd och sällskap av Sams bror (Jake Gyllenhaal), nyligen frisläppt ur fängelse. Ett bitvis engagerande drama om hur kriget påverkar även de starkaste familjebanden, även när soldaterna (fysiskt om än kanske inte mentalt) kommer tillbaka från kriget...

13

Farsan

2 +

Josef Fares är tillbaka med en komedi om det något förvirrade begreppet manlighet. Tyvärr så går mycket i igenkänningens tecken; likheterna med Jalla-Jalla, skådisarna Jan Fares (pappan i filmen och till Josef Fares), Torkel Pettersson (även tillsammans med Josef Fares manusförfattare denna gång) med identitetskris. Filmen glimtar till ibland men ofta balanserar den också på pinsamhetens rand. Josef Farens har tidigare bevisat att han kan göra riktigt bra film och vi får hoppas att han nästa gång åter når upp till sin ”rätta” nivå...

12

En enda man

4 +

Tom Ford (modedesigner åt bl a Gucci) regidebuterar med en fashinerande historia som utspelar sig i Los Angeles 1962, mitt under Kubakrisen, och handlar om den brittiske collegeprofessorn George Falconer (Colin Firth) under den dag som kanske blir hans sista. Den homosexuelle Falconer kämpar med meningen med livet efter att hans livskamrat sedan 16 år gått bort i en biloloycka. Mycket stark och gripande historia om vemod och saknad och skådespelar-insatserna är genomgående mycket bra, förutom Colin Firth även Julianne Moore och Nicholas Hoult. Att filmen dessutom är en visuell upplevelse (scenerier, ljus, kläder mm) utöver det vanliga är ju föga förvånande med en stjärndesigner som regissör...

11

Shutter Island

4 -

Martin Scorsese har (som vanligt) gjort en storslagen film där historien handlar om en federal polis (Leonardo di Caprio) som kallas till en sluten mentalvårdsanstalt där en kvinnlig fånge (sägs) ha rymt. Snart anar man dock att allt inte förhåller sig som det först verkade. Det är skickligt berättat, snyggt filmat (om än obehagligt) och på alla sätt proffsigt. Någonstans blir det dock lite för utstuderat och välgjort och filmen når aldrig en sådan nivå att den verkligen berör. En eloge dock till slutet...



10

An education

4 +

En engelsk filmpärla! Lone Scherfig har gjort en alldeles förtjusande film om 16-åriga Jenny, briljant spelad av Carey Mulligan, som pluggar hårt och målmedvetet, under pappans ”överinseende”, för att klara inträdeskraven till universitetet i Oxford. Jenny får av en händelse inblick i ett alternativt liv bortom universitetet och detta väcker en rad relevanta frågor kring värdet av utbildning. Genomgående mycket bra skådespelarinsatser bidrar till att filmen hela tiden är högintressant och engagerande. Snudd på högsta betyg.

9

The men who stare at goats

3 -

Grant Heslov har en imponerande skådespelarlista i sin nya film; George Clooney, Jeff Bridges, Ewan McGregor och Kevin Spacey. Historien, som osannolikt nog lär vara verklighetsbaserad, handlar om den satsning amerikanska militären gjorde, i början av 80-talet, på (para)psykologisk krigföring där t ex Ewan McGregor återigen (ref ”Star Wars”, del 1-3) får träda in i rollen som ”jedi”-krigare... De komiska situationerna finns där, allvaret likaså, men slutresultatet blir trots allt spretigt och oengagerande.

8

Vägen

4

Utan förvarning så har domedagen drabbat världen, varför förklaras inte. Solen gömmer sig bakom en grå och disig himmel och djur och träd har dött. Handlingen i John Hillcoats film kretsar kring en pappa, fenomenalt gestaltad av Viggo Mortensen, och hans ca 10 åriga son som sakta kämpar sig mot havet i väster. Svälten hänger hela tiden över dem och de ofta makabra hoten lurar överallt. Mänsklighetens troligen sista dagar skildras, mitt i all färglöshet, på ett nästan vackert sätt, där dock hoppet sällan tillåts spira. En film som berör på djupet men som är jobbig att se

7

Precious

5

Att se Lee Daniels film känns som att få en knytnäve i solar plexus. Filmen om 16-åriga Precious och hennes ”situation” är bland det mest gripande jag sett på bio på många år. Vansinnigt bra berättad historia, utan att hänfalla åt sentimentalitet och klichéer. Ett flertal riktigt bra och starka rollprestationer (förutom Gabby Sidibe (Precious) och Mo’Nique (mamman) även osannolika Lenny Kravitz och Maria Carey) bidrar också till att göra detta till en makalöst bra film. Omtumlad och på darriga ben lämnar man biografen...

6

Snabba Cash

4 -

Det är alltid lite vanskligt att se en film när den är som mest omtalad och omskriven. Daniel Espinosas filmatisering av Jens Lapidus storsäljare är dock imponerande. Han undviker elegant det sentimentala och stereotypa som vi tyvärr ofta ser i svenska actionfilmer. Filmen präglas av en mörk stämning med starka porträtt av de tre huvudkaraktärerna. Kanske uppfattar man filmen annorlunda om man läst boken (det har inte jag) men detta är, i mitt tycke, en av de bästa actionfilmer som gjorts i Sverige på flera år

5

Sherlock Holmes

3 +

Guy Ritchies ”Sherlock” är en adrenalin- och actionfylld historia, så långt ifrån det traditionella man kan komma. Robert Downey Jr är helt rätt i rollen som uttråkad suput med försmak för slagsmål men samtidigt nästan ”plågas” av sin briljanta slutledningsförmåga och sinne för detaljer. Vissa stilistiska drag (slagsmål i slow motion) blir något tröttsamma men slutintrycket blir ändå att detta är en klart sevärd film.

4

Up in the air

4

Jason Reitman, som bl a regisserade pärlan ”Juno” härom året, har återigen gjort en ”rom-com” med djup och som leder till eftertanke. George Clooney briljerar i rollen som proffs på att avskeda folk och superresenär som samlar på flygmil och andra plusförmåner. Även Vera Farmiga (också superresenär) och Anna Kendrick (effektivitets-expert) gör starka och träffsäkra rollprestationer. Smart och rapp dialog bidrar också till att göra detta till en mycket sevärd film.

3

A serious man

4

En ”annorlunda” film av bröderna Cohen... Filmen inleds med citatet “Receive with simplicity everything that happens to you” och det är verkligen vad huvudpersonen Larry Gopnik får göra i denna Kafka-liknande värld där han, likt Job i Bibeln, utsätts för den ena prövningen efter den andra. Stilistisk och vackert filmad, men mer svårtillgänglig än bröderna Cohens tidigare filmer och tyvärr inte en film som hamnar högt upp på brödernas filmlista.

2

Fish tank

5

Ur en betonggrå, brittisk socialrealism växer en berättelse om 15-åriga Mia (Katie Jarvis) fram, som lever tillsammans med en festande / drickande mamma och en ”allseende” lilla-syster. Mammans nya pojkvän blir en av få vuxna som ser Mia för den hon är, på steget till vuxenlivet, men även detta når en ände och Mia står än en gång ”ensam mot världen”. Mycket starka skådespelarinsatser bidrar till att göra detta till en fenomenalt bra film som verkligen berör.

1

The imaginarium of Dr Parnassus

4

Terry Gilliams filmer liknar inga andra filmer och denna film är inget undantag. Dr Parnassus (Christopher Plummer) har ingått en pakt med djävulen (Tom Waits) med ödesdigra konsekvenser... Trots att filmen bitvis är överlastad så leder ändå Gilliams fantasi och riktigt gedigna skådespelarinsatser till att detta blir en mycket sevärd film. Heath Ledger, som tragiskt dog innan filmen var färdiginspelad, ersattes t ex av tre olika skådisar och häpnadsväckande nog får Gilliam det att fungera i alla fall...

akesundelin.se © 2010 • Privacy Policy • Terms of Use