Dessa filmer har under året fått betyget 5 eller 5 -

Film på bio - 2020 års filmer

Filmerna har skrivits in i den tidsmässiga ordning jag har sett dem (dvs film nr 1 i listan är den första jag såg 2020). För den som är intresserad av att läsa vad filmkritikerna i svenska medier tyckte så finns länkar till "Kritiker.se" inlagda för varje film. Det finns även en länk till "IMDb.com"

17



16

Corpus Christi

4 +

Polens Oscars-bidrag i år, som är baserat på en verklig histora, handlar om Daniel som nyss muckat ur ett ungdomsfängelse, där han även fått ett andligt uppvaknande. När han skickas till ett sågverk efter frigivningen hamnar han stället i det lilla samhällets kyrka. Genom några förflugna ord har han råkat bli prästvikarie och är helt plötsligt fader Thomaz. Daniel/Thomaz visar sig ha talang för uppgiften, även om hans metoder är ganska oortodoxa. Det lilla samhället bär även på ett kollektivt trauma efter en tragisk bilolycka, i vilken flera unga människor dog och Daniel/Tomaz tar på sig uppgiften att försöka läka det såret. Jan Komasas film balanserar skickligt mellan sorg, glädje och andlighet samtidigt som den bitvis är skrämmande våldsam. Bartosz Bielenia (Daniel/Thomaz) är ingen charmigt inställsam huvudrollsinnehavare men han är fenomenalt bra och bär filmen på sina axlar. En allt igenom intressant historia som bitvis griper tag och berör på riktigt och den är absolut sevärd. Snudd på högsta betyg.

15

Dark Waters

4 -

Rob Bilott (Mark Ruffalo) jobbar på en advokatfirma som specialiserat sig på att försvara stora kemikalieföretag. När han en dag blir kontaktad lantbrukaren Wilbur Tennant (Bill Camp) som är hårt drabbad av utsläpp nära hans gård som gör att djuren dör och familjen blir sjuk så ”byter han sida” och startar en rättsprocess mot kemi-jätten DuPont. Detta blir starten på en extremt utdragen tvist mellan DuPont och innevånarna i Parkersburg i West Vriginia. Todd Haynes (som bl a gjort de utmärkta ”I’m not there” (2007) och ”Carol (2015)) berättar här en helt annan historia, som är baserad på en artikel i New York Times med den talande titeln ” The lawyer who became Dupont’s worst nightmare”. Mark Ruffalo gör en mycket bra insats och bidrar starkt till att filmen blir en såväl engagerande som upprörande upplevelse och ytterligare en i raden av viktiga historier som måste berättas så att de inte faller i glömska. Sammanfattningsvis en klart sevärd film

14

The Gentlemen

3 +

Guy Ritchies filmer har, sedan genombrottet med den rappa och skruvade ”Lock, stock and two smoking barrels” (1998), varit en berg-och-dalbana där dalarna varit djupare än topparna. Hans nya film är en rapp och klurig ”who done it”-historia med Matthew McConaughey i huvudrollen och med ett flertal andra kändisar i övriga roller (Charlie Hunnam, Hugh Grant, Michelle Dockery och Colin Farrell). Knarkhandlaren och gangstern Mickey Pearson (McConaughey) har på ett listigt sätt byggt upp ett cannabisimperium, men vill nu dra sig tillbaka och avser därför att sälja sin verksamhet. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort. Filmen vilar tungt på en smart och välskriven dialog och Hugh Grant gör en minnesvärd insats som luggsliten ”privatspanare” som tror sig kunna utpressa Pearson och hans hantlangare (Charlie Hunnam). Detta är helt klart habil underhållning för stunden och bitvis glimtar den till och blir mer än så.

13

En Officer och Spion 

4

Den sk Dreyfus-affären var en monumental rättsskandal i Frankrike som briserade i slutet på 1800-talet, där officeren Alfred Dreyfus dömdes för spioneri och deporterades till Djävulsön. I själva verket blev Dreyfus utsatt för ett justitiemord där centrala bevis visade sig vara förfalskade och där han ansågs vara skyldig pga sin judiska börd. Roman Polanskis film fokuserar dock inte på personen Alfred Dreyfus, utan detta är primärt Georges Picquarts historia. Picquart blev som generalstabens underrättelsechef allt mer övertygad om Dreyfus oskuld och utmanade hela etablissemanget genom att resolut driva en lång resningsprocess. Jean Dujardin (som var lysande i ”The Artist”, 2011) gör en riktigt bra prestation och hela produktionen (övriga roller, scenerier, foto) är av yppersta klass och säga vad man vill om Roman Polanski, men han bemästrar hantverket att göra film. När en historia som de flesta känner till och vet hur den avlöper filmatiseras så ligger utmaningen i att göra själva ”resan” intressant och engagerande och där svajar det till då och då. Men upprörande och skrämmande aktuellt är det och utan tvekan en sevärd film.

12

Emma

3

Jane Austens roman från 1816 har tidigare filmatiserats för såväl bio som TV. Historien kretsar kring unga, välbeställda Emma vars stora hobby är att matcha och sammanföra sina vänner till par och lämpliga giftemål. Själv ser hon sig som oförmögen att bli förälskad men naturligtvis blir hon det, även om vägen dit är såväl oväntad som snirklig. I Autumn de Wilde’s filmatisering spelas Emma förtjänstfullt av Anya Taylor-Joy och i andra roller återfinns bl a Bill Nighy (Mr Woodhouse) och Mia Goth i rollen som Harriet. Detta är ett stillsamt kostymdrama av klassiskt snitt och filmen är utstuderat praktfull och utomhusmiljöerna är närmast överdådigt prunkande och betagande. Det blir dock en smula svårt att hålla intresset uppe genom intrigens alla vindlingar och förvecklingar och på slutet känns det nästan som att man har fått en överdos av ”tilltrasslad romantik”. Huruvida man ”går igång” på denna typ av historier är nog högst individuellt, jag blev tyvärr en gnutta uttråkad. Men nog är filmen sevärd.

11

Waves

4

Tyler (Kelvin Harrison Jr) och hans syster Emily (Taylor Russel) har växt upp i en framgångsrik och välbeställd Florida-familj, något som föräldrarna arbetat hårt för och där pappa Ronald pressar primärt Tyler (Sterling K. Brown) för att han, som pappan säger, måste vara 10 gånger bättre än de ”icke färgade” för att ha en chans till framgång. När Tylers idrottskarriär grusas pga en axelskada krackelerar hela hans tillvaro och den fina relationen med flickvännen Alexis (Alexa Demie) förvrids totalt. Trey Edward Shults film är som två filmer i en, där första halvan hetsigt och rastlöst kretsar kring Tylers utförsbacke medan andra halvan till stor del, och betydligt mer lågmält, fokuserar på systern Emily och hennes sätt att bearbeta en stor sorg och s a s hitta tillbaka till livet igen. Vilken halva man föredrar är nog en smaksak, men jag är mer tilltalad av den lugnare andra halvan. Shults film är bitvis riktigt stark och omskakande att se och tillsammans med genomgående starka prestationer i de ledande rollerna så är slutresultatet en klart sevärd film.

10

Birds of Prey

2

DC kämpar febrilt för att bygga ett universum liknande det Marvel varit så framgångsrika med, men det går sådär… När Gothams ärkeskurk, Jokern, gör slut med sin hyperspeed’ade flickvän Harley Quinn (Margot Robbie) förlorar Harley den beskyddare som fått ett helt batteri hämndlystna bovar som hon genom åren förnedrat, skadat och rånat att avvakta med att ge igen ”för gammal ost”. Elakast av dem alla är Roman Sionis aka ”Black mask” (Ewan McGregor) och när han mobiliserar hela Gothams skurkarsenal för att hitta en värdefull diamant får Harley och hennes ”medsystrar” det hett om öronen. Cathy Yan håller inte tillbaka i något avseende, här är det överstyrt över hela banan och tanken är kanske att det överdrivna och skruvade, tillsammans med ett försök till distanserande berättarröst skall resultera i högkvalitativ girl power action med glimten i ögat. Och det har ju varit bra om det blev så… Tyvärr så kapsejsar denna skuta rejält och kvalar knappt in som underhållning för stunden.

9

De Ovanliga

4

Olivier Nakache och Éric Toledano gjorde stor succé 2011 med filmen ”En oväntad vänskap” och deras nya film är en verklighetsbaserad historia om två män som driver varsin organisation som arbetar med svårt autistiska ungdomar som ratas av andra institutioner. Bruno (Vincent Cassel) är ständigt närvarande för sina ungdomar och tar hela tiden på sig mer arbete, men hans överoptimistiska ”det löser sig”-attityd blir en allt tyngre kvarnsten, medan Malik (Reda Kateb) fokuserar på att få förortsungdomar att bli engagerade i arbetet med de autistiska barnen. Filmen genomsyras av en värme som övertygar, de ständigt svåra situationerna till trots och kampen för att ge ungdomarna en dräglig tillvaro imponerar. Starka instser av många av ungdomarna och även Reda Kateb och, framför allt, Vincent Cassel bidrar till att slutresultatet blir en stark och omskakande film som helt klart är sevärd.

8

 A Hidden Life

4

Terrence Malick har filmatiserat en verklighetsbaserad historia om den österrikiska bonden Franz Jägerstätter som vägrar att svära trohet mot Hitler och följaktligen även vägrar slåss för nazismen. Franz, som tillsammans med frun Fani och barn, lever ett kärleksfullt men strävsamt liv som lantbrukare i underskön alpmiljö. Konflikten mellan den i byn ökande nationalsocialismen och acceptansen av den tyska ockupationsmakten och Franz samvete och grundläggande värderingar är det bärande temat och det lyfter ett antal svåra frågeställningar mellan vad som är rätt och rimligt att göra. August Diehl (Franz) och framför allt Valerie Pachner (Fani) gör mycket starka prestationer och i en mindre roll som biskop återfinns även Michael Nyqvist. På minussidan hamnar filmens längd, då filmen sannolikt hade vunnit en hel del på att klippas ned från nuvarande längd på nästan 3 timmar. Malick’s film är tung att se, det utvecklas nästan till en dödsmässa men samtidigt så är den angelägen och de svåra frågorna är högst relevanta. Sammantaget är det en klart sevärd film, för den som orkar.

7

1917

4

Korpralerna Schofield (George MacKay) och Blake (Dean Carles-Chapman) får ett självmordsliknande uppdrag av general Erinmore (Colin Firth) som innebär att de måste ta sig genom ingenmansland och bakom fiendens linjer för att varsko och hindra en bataljon, under ledning av överste MacKenzie  (Benedict Cumberbatch), som tyskarna håller på att locka in i ett bakhåll. Regissören Sam Mendes och duktiga fotografen Roger Deakins har den imponerande ambitionen att filma med långa sekvenser och (i princip) berätta historien i realtid och det fungerar förvånansvärt bra. Historien lär vara ett hopkok av många olika händelser och berättelser från olika livsöden under första världskriget och i långa stunder är det mest ett utdraget vansinne genom ett apokalyptiskt lanskap och plågsamt svårt att se. Några få pekpinnemässiga och övertydliga inslag är snabbt förlåtna då Mendes har fått till en såväl intensiv som gastkramande film där det även getts utrymme till en uttalad värme i många situationer, den kaotiska situationen till trots. MacKay och Carles-Chapman gör bra insatser och i korta sekvenser briljerar även Firth och Cumberbatch. Sammanfattningsvis en film som helt klart är sevärd.

6

Unga Kvinnor

5 -

Louisa May Alcotts roman har filmatiserats ett flertal gånger och nu har begåvade Greta Gerwig tagit sig an historien om den kvinnliga fyrklövern. Historien kretsar kring de fyra systrarna March och deras liv, livsval och livsöden, allt under överseende av mamma (Laura Dern) och farmor (Meryl Streep) då den huvudskligen frånvarande pappan (Bob Odenkirk) kämpade i det amerikanska inbördeskriget. Jo (Saoirse Ronan) är ett yrväder med författartalang och har siktet inställt på att bli en erkänd författare och därmed bryta igenom det manliga glastaket och kunna försörja sig själv. Gerwigs historia böljar fram och tillbaka via ”nutid” och tillbakablickar och sakta läggs bit för bit i den fascinerande historien som ömsom virvlar fram i ystra sammankomster för att i nästa stund stanna upp i sorg eller eftertänksamhet. Replikerna är vässade och foto, miljöer och scenerier är av högsta klass och precis som är fallet i den fenomenala ”The Favourite” (2019) så är det kvinnorna som utgör filmens centrum medan männen mest återfinns i periferin. Tillsammans med starka insatser av systrarna (Emma Watson, Florence Pugh och Eliza Scanlen) samt duon Dern/Streep och framför allt Saoirse Ronan, som här gör sin hittills bästa roll så resulterar detta i en fantastisk och väldigt charmig filmupplevelse, där det snygga slutet blir ”pricken över i”. Gå och se!!!

5

Bombshell – När tystnaden bryts 

3 +

På Rupert Murdochs starkt högervridna och Trump-trogna nyhetskanal Fox News var Roger Ailes (John Lithgow) den starke mannen under många år och under hans regim så blev ett flertal kvinnliga medarbetare utsatta för sexuella övergrepp. 2016 blev nyhetsankaret Gretchen Carlson (Nicole Kidman) den första som gick ut offentligt och anklagade Ailes för att ha begått övergrepp och skandalen var ett faktum. Jay Roach film handlar även om Megyn Kelly (Charlize Theron), som är en av Fox lysande stjärnor (som även hamnar i en omtalad dispyt med Donald Trump, då presidentkandidat), samt den nyanställda vikarien Kayla Pospisil (Margot Robbie). Som i alla historier där de flesta ”vet hur det går” så måste historien berättas på ett snillrikt och begåvat sätt och här når Roach inte hela vägen fram. Bra prestationer av såväl Kidman, Theron, Robbie och framför allt Lithgow räddar filmen och det gör inte minst det faktum att detta i grunden är en upprörande historia som behöver berättas.

4

Just Mercy 

4

Destin Daniel Crettons film är baserad på advokaten Bryan Stevensons självbiografi och handlar om hur han vigt sitt liv och värv åt att, tillsammans med bl a Eva Ansley (Brie Larson), bygga en organisation (Equal Justice Institute) som ger gratis juridisk hjälp till dödsdömda i den amerikanska södern. Filmen handlar primärt om Stevensons (Michael B Jordan) kamp för den uppenbart oskyldige Walter McMillian (Jamie Foxx) som 1988 dömdes till döden för mord på en ung vit flicka i Alabama och trots att bevisföringen för hans oskuld är överväldigande har rättssystemet i Alabama obegripligt svårt att acceptera att han skulle kunna vara oskyldig. Crettons film är väldigt traditionell i sin berättarstil men starka insatser av främst Michael B Jordan och Jamie Foxx adderar mycket kvalitet. Den påtagliga effekten av att se filmen är att man kokar av ilska och upprördhet över attityd och mydighetsutövning i stater som Alabama. Att denna typ av rättsövergrepp förekommer så sent som i slutet på 1980-talet (och måhända än idag?) är helt obegripligt och det hör (tyvärr) till allmänbildningen att se filmer som denna så att vi inte glömmer. Det finns f ö ett mkt bra ”TED Talk” med Bryan Stevenson som, precis som filmen, är mycket väl värt att se (länk).

3

Jojo Rabbit

4

Att Taika Waititi kan göra skruvade filmer bler uppenbart redan i den fantastiska vampyr-”mokumentären” ”What We Do in the Shadows” (2014) och precis som då spelar han dessutom en av de ledande rollerna. I filmen centrum finns 10-åriga Jojo (Roman Griffin Davis), en hängiven och övertygad ung nazist, ivrigt påhejad av sin ”låtsaskompis” Adolf Hitler (Taika Waititi). I krigets slutskede lever Jojo tillsammans med sin mamma Rosie (Scarlett Johansson) medan pappan är försvunnen och det är ingen överdrift att säga att mamma och son har olika syn på nazismen och mycket av Jojo’s värld vänds upp och ned när han en dag hittar den judiska flickan Elsa (Thomasin McKenzie) gömd i ett dolt utrymme i deras hus. Waititi berättar skickligt en historia som är fylld med både komik och absurditet samtidigt som den vilar på en resonansbotten av allvar. Tillsammans med bra insatser av duktiga Scarlett Johansson, Waititi själv, Thomasin McKenzie (som även var mycket bra i Debra Graniks ”Leave no trace” (2018)) och framför allt Roman Griffin Davis så resulterar detta i en film som helt klart är sevärd.

2

Les Miserablés

4

Lyckan är total när Frankrike vunnit VM i fotboll och för några minuter är nationen enad i glädje men snart är det vardag igen. I Ladj Ly’s film får vi följa en polispatrull, som sedan många år jobbar i en av Paris förorter där det allmänt bubblar av missnöje, till vilken polismannen Ruiz (Damien Bonnard) en dag ansluter. Kollegorna Chris (Alexis Manenti) och Gwada (Djibril Zonga) är på intet sätt guds bästa barn utan allmänt hatade och situationen blir allt mer konfliktfylld under den dryga dag vi får följa trion. Första tredjedelen av Ladj Ly’s film är ganska konventionell men sedan skruvas historien till och allt går över styr och filmens sista del är plågsamt jobbig att se. Det faktum att regissören själv är uppväxt i denna förort adderar sannolikt realism till denna skrämmande historia där det varken finns några vinnare eller några enkla svar på hur våldsspiralerna skall kunna brytas. En, framför allt i slutet, mycket jobbig film att se men samtidigt så berör historien på riktigt och detta är helt klart en sevärd film, för den som orkar.  

1

The Farewell

4 -

Billies farmor Nai Nai (Shuzhen Zhao), som har diagnosticerats med långt framskriden lungcancer, har bara några månader kvar att leva men hennes familj väljer att undanhålla henne denna diagnos. Med ett hastigt beslutat bröllop som ”ursäkt” får hela släkten en anledning att samlas för att ta farväl av farmodern, dock utan att hon skall förstå hur sjuk hon är. Billie (Akwafina), som står sin farmor mycket nära, och hennes föräldrar, som emigrerat till USA 25 år tidigare, beger sig alltså hastigt till Kina. Lulu Wang’s film är, som fyndigt anges i förtexterna, baserad på en ”verklig lögn” och frågan om det är rätt eller ej att, av barmhärtighetsskäl, undanhålla någon en svår diagnos har verkligen inget självklart svar och det är en av flera kulturkrockar mellan amerikansk tradition/livsstil och kinesisk dito som blir tydliga i filmen. Akwafina är verkligen kanonbra i huvudrollen och även Shuzhen Zhao imponerar i rollen som farmodern Nai Nai. En bra och intressant berättad historia där ett bra slut adderar ytterligare till den positiva upplevelsen. En klart sevärd film.

akesundelin.se © 2010 • Privacy Policy • Terms of Use